Twitch Academy – Begreppslista, hälsa & forskning

Här presenterar vi en lista över begrepp som är vanliga i vetenskapliga studier, hälsa, träning, nutrition med mera. Vår tanke med denna är att den ska fungera som ett uppslagsverk när du läser vetenskapliga rapporter eller skrifter inom hälsa. Vi kommer löpande att fylla på listan och ska framöver även förbättra listans sökbarhet. Se även Twitch artikel ”Att tolka och granska vetenskapliga studier”. Denna ger dig grundläggande kunskap för att kunna förstå vetenskapliga rapporter och studier inom forskning.

Vanliga begrepp vid vetenskapliga studier (1, 2)

Inom epidemiologi studerar man förekomsten av olika sjukdomar, därmed är det fundamentalt att kunna använda mått som beskriver sjukdomsförekomst vid epidemiologiska studier. Även kliniska- samt experimentella grundforsknings-studier använder sig av epidemiologiska begrepp. Nedan följer de vanligaste förekommande måtten inom epidemiologiska studier vilka är bra att förstå för att kunna tolka samt värdera en studie:

Prevalens:

Beskriver hur stor del av befolkningen som har en viss sjukdom vid ett visst tillfälle, tänk en ”bild från en kamera”.

Incidens:

Beskriver insjunknings-frekvens, dvs. hur många nya fall av en sjukdom som inträffar under given tidsperiod, tänk ”hastighet”. Uppskattning av incidens kräver således att en grupp individer observeras över tid.

Kumulativ incidens:

Den andel i en befolkning som inte har sjukdom men som insjuknar under en bestämd tidsperiod. Kan liknas som en uppskattning av risken hos en enskild individ att insjukna under en viss tidsperiod. Liksom prevalens kan kumulativ incidens anta värden mellan 0 och 1. Observationsperiodens längd påverkar den kumulativa incidensen som blir större ju längre observationstiden är.

Sensitivitet:

Sannolikhet att en sjuk individ blir klassad som sjuk.

Specificitet:

Sannolikhet att en frisk individ blir klassad som sjuk.

Relativ risk:

Är kvoten av sannolikheten att insjukna i en sjukdom då sjukdomsförekomsten mellan två grupper jämförs, t.ex. exponerad grupp (rökare) mot icke-exponerad grupp (icke-rökare) jämförs).  Kallas även ”Risk Ratio” (båda förkortas ”RR” i studier). Relativ risk används ofta för att uppskatta om ett samband är kausalt. En hög relativ risk indikerar att sambandet mellan exponering och sjukdom sannolikt inte är slumpmässigt.

Riskdifferens:

Benämns ofta som riskdifferens eller överrisk. Används ofta för att uppskatta omfattning av det av exponeringen orsakade folkhälsoproblemet.

Oddskvot (”Odds Ratio” (OR):

Används främst vid tvärsnitts-studier samt fall-kontroll studier där man vill uppskatta en relativ risk. T.ex. hur stort är oddset för att insjukna då man blivit vaccinerad jämfört med om man ej blivit vaccinerad. Tolkning av resultatet kan göras på följande sätt:

OR <1: Vaccinering minskar odds för att insjukna

Or = 1: Ingen påverkan på odds

OR >1: Vaccinering ökar odds för att insjukna

Etiologisk fraktion:

Kan användas då man fastställt ett kausalt samband. Den etiologiska faktorn är den andel av sjukdomsförekomsten som skulle försvinna om den exponerade gruppen fick sin sjukdomsförekomst sänkt till den nivån för den icke-exponerade gruppen.

Attributrisk:

Även kallad tillskriven risk. Beskriver andel av en sjukdom bland de som är exponerade som kan tillskrivas exponeringen.

Precision:

Frånvaro av slumpmässiga fel. Dvs. om man upprepar undersökningen med samma metoder; får man samma resultat?

Validitet:

Frånvaro av systematiska fel. Hur väl mäter undersökningen det den är designad för att mäta.

Intern validitet:

Hur korrekt är mätningen inom populationen man avser studera. Vid t.ex. undersökningar av typ 2 diabetiker måste man ha en valid (korrekt) mätmetod för att kunna diagnostisera diabetes typ 2 och klassa individer med eller utan sjukdom.

Extern validitet:

Kallas även generaliserbarhet. Beskriver i vilken utsträckning ett studieresultat kan appliceras på individer som ej är med i studien. T.ex. man bör ej applicera resultat av studier med typ 2 diabetiker på friska personer. Att applicera resultat från studier på en allt för ”stor” population kan beskrivas som extrapolering av data, dvs. man tolkar studiens resultat utanför faktiskt publicerad data.

Confounding:

Uppstår då någon annan riskfaktor än den studerade exponeringen skiljer sig åt mellan exponerad och icke-exponerad grupp. T.ex. om exponerad grupp innehåller fler rökare än icke-exponerad grupp (då undersökningen ej avser att studera effekter av rökning) vilket leder till introduktion av ett systematiskt fel.

 

Figur 1. Sambandet mellan stillasittande och lungcancer. Exempel av confounding från rökning.

De flesta metoder för kontroll av confoundning sker vid design av studie alternativt vid statistisk analys av data.

Randomisering:

För att garantera att potentiella confounders blir jämt fördelade mellan de grupper som jämförs. Görs genom att t.ex. singla slant.

Begränsning:

Man kan kontrollera confounding genom att begränsa studien till människor med vissa karaktäristiska, t.ex. gravida mammor, icke-rökare, individer med typ 2 diabetes mm.

Matchning:

Här kontrollerar man confounding genom att välja ut individer som garanterar att vissa confounding-variabler blir jämt fördelade mellan grupperna. T.ex. i en fall-kontroll studie kan det till varje fall väljas en kontrollperson som har samma karaktäristika som ”fall-individen”, t.ex. samma kön, ålder, sjukdomshistorik mm.

Stratifiering:

Om man vet att t.ex. ålder är en confounder kan man mäta samband mellan exponering och utfall i olika ålderskategorier för att kontrollera för den kända confoundern (i detta fall ålder). Denna metod kräver dock relativt stora populationer och det krävs mer avancerade multivariata statistiska metoder för att skatta samband.

Medelvärde:

Beskriver snittet i en viss population. Räknas ut genom att addera all värden från mätningar för att sedan dividera med antalet mätningar. Medelvärdet berättar inget om spridningen i en population. Medelvärdet är dessutom känsligt för ”out-liers” dvs. extremvärden som kan ge en felaktig bild av det ”verkliga” medelvärdet.

Median:

Det värde den mittersta observationen har. Kan med fördel användas framför medelvärde om ett fåtal värden är större än andra. Medianen delar en fördelning i två lika stora delar; 50 % av värdarna är högre respektive lägre än medianen.

Standardavvikelse:

Räknas ut genom att ta roten ur variansen av ett värde i en viss population. Ett högt värde innebär att spridningen mellan mätvärdena i populationen är stor.

Normalfördelning:

Det mesta som har med människor att göra som t.ex. längd, vikt, fett%, IQ, VO2Max m.fl. följer en viss ”kurva” där de flesta medelvärdena hamnar i mitten med en viss spridning åt båda hållen.

 

Figur 2. Normalfördelningskurva med olika varians (σ) runt ett medelvärde (m).

σ1: Låg varians

σ2: Medel varians

σ3: Hög varians

Konfidensintervall:

Uppskattar med vilken säkerhet det ”verkliga” värdet ligger inom ett visst intervall. Vid 95 % konfidensnivån är sannolikheten att undersökningen detekterar det ”sanna” värdet 95 %, dvs. 5 av 100ggr kommer undersökningen inte att detektera det ”sanna” värdet. Konfidensintevall används ofta i studier där man uppskattar relativ risk mellan två grupper, t.ex. risk för sjukdom i en exponerad grupp jämfört med en icke-exponerad grupp. Skrivs ofta som CI 95 % (0.25, 0.96) i studier. Om värdet (CI) inte täcker in värdet 1 så anses skillnaden vara statistiskt signifikant; vid 95 % CI så säger man att det uppskattade värdet är statistiskt signifikant med 95 % säkerhet. Om man har väldigt stor studiepopulation (minst 500st)vilken är normalfördelad på avsett mätvärde kan man uppskatta konfidensintervallet med 95 % säkerhet genom att ta +/- två standardavvikelser.

Statistisk styrka:

Kallas ofta ”power” och påverkas av urvalsstorleken (ju större, desto större ”power”) och variansen mellan enskilda observationer (stor varians ger liten ”power” och vise versa). Statistisk styrka beskriver hur stor chansen är att man ska upptäcka en faktisk skillnad mellan de grupper man avser att studera. Stor statistisk styrka vilket uppnås vid studier på stora urval kan dock medföra att man detekterar skillnader som inte har någon praktisk betydelse. Ett signifikant resultat betyder således inte per automatik ett praktiskt viktigt resultat.

Hypotesprövning:

I studier där associationer mellan exponering och sjukdomsförekomst jämförs mellan exponerad och icke-exponerad grupp kan man testa grad av association med s.k. hypotesprövning, även kallat signifikanstestning. Här vill man bestämma om de observerade skillnaderna i sjukdomsutfall är större en vad som kan förklaras av slumpmässig varians mellan grupperna. Hypotesprövning används ofta inom epidemiologiska studier men även inom klinisk forskning, t.ex. randomiserade kliniska prövningar. Vid hypotes prövningar görs en signifikansanalys där man formulerar en nollhypotes (H0) som säger att studerad effekt är noll. Nollhypotesen ställs mot en alternativ hypotes (H1) som innebär att studerad effekt inte är noll. Sedan beräknas sannolikheten för att få de observerade mätvärdena om nollhypotesen vore sann. Denna sannolikhet kallas p-värde vilket sedan bestämmer om nollhypotesen ska förkastas eller behållas. Att förkasta nollhypotesen innebär att en alternativ hypotes är mest trolig. Ofta används en signifikansnivå på p < 0.05 vilket innebär att man accepterar att i 5 av 100 fall förklaras observerad skillnad av slumpen. Inom mer ”exakta” mätningar som kliniska prövningar av effekter av läkemedel mm används ofta p < 0.001, dvs. man accepterar att i 1 av 100 fall så förklaras observerad skillnad i resultat av slumpen.

Blindning:

Betyder maskering. Vid dubbel blindning hemlighålls behandling/läkemedel för patienter, försöksledare samt den som utvärderar effekten. Enkel blindning som inte är lika effektiv som dubbel blindning hemlighåller inte behandling/läkemedel för alla inblandade i studien. Blindning ska förhindra att förväntningarna påverkar försöksresultatet.

Compliance:

Även kallat följsamhet. Beskriver hur väl en patient följer en rekommendation, t.ex. hur väl enligt rekommendationer patienten tar ett läkemedel ordinerat av läkare.

Dödlighet:

Delas upp i

Mortalitet: vilket beskrivs som dödsfall per år i en given population (ofta 100 000).

Letalitet: andelen dödsfall till följd av sjukdomen bland dem som har en diagnos, uttrycks ofta i procent döda under ett år i förhållande som fått diagnos.

Ko-morbiditet:

Samtidig sjukdom. Sjukdom som studiedeltagare har men som inte är primärt den sjukdom studien undersöker.

 

Hälsobegrepp

Hälsa:

Ett tillstånd av komplett fysisk, mental samt socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom (3).

Hälsofrämjande arbete:

Beskrivs som den process där målet är att ge individen möjligheten att öka och ta kontroll över samt förbättra sin hälsa. Ett annat deskriptivt sätt att definiera hälsofrämjande arbete är: ”att göra det hälsosammare valet det enklare valet” (4).

Prevention:

Primär: minska incidens av en sjukdom, eller förhindra dess uppkomst.

Sekundär: att få något pågående att upphöra, t.ex. minska prevalens av ett riskbeteende som stillasittande mm.

Tertiär: minska effekt av något som redan inträffat. T.ex. rehabilitering eller minska risk för återfall (5).

Fysisk aktivitet:

Definieras som kroppslig rörelse producerad av skelettmuskulatur som resulterar i energiförbrukning (6).

Stillasittande beteende:

All aktivitet vaken tid som resulterar i mindre än 1.5 METs energiförbrukning. Inkluderar att sitta still eller ligga ner (7).

MET (”metabolic equivalent”):

Mått för att beskriva energiförbrukning vid fysisk aktivitet. Ursprungligen angavs värdet 1 MET att vara lika med energiförbrukning i vila/stillasittande. T.ex. att sova har ett MET värde på 0.9 medan långsam gång i 3 km/h har ett MET värde på 2.0 (8).

Övervikt/Fetma:

BMI index för klassifikation av övervikt samt fetma enligt kriterier från WHO. BMI definieras som en persons vikt i kilogram delat med kvadratroten av personens längd i centimeter (kg/cm2) (9).

Kategori

BMI (”Body mass index”)

Undervikt < 18.5
Normalvikt 18.5 – 24.9
Övervikt 24.9 – 29.9
Fetma klass 1 30.0 – 34.9
Fetma klass 2 35 .0 – 39.9
Fetma klass 3 > 40.0

Tabell 1. BMI index för övervikt/fetma enligt WHO:s kriterier (9).

Övervikt/Fetma, Barn:

För att klassificera barn i olika åldrar som överviktiga respektive feta med BMI index krävs att man räknar åt ålders-specifika ”cut-offs” från tillväxtkurvor för att sedan konvertera till vuxnas BMI index (10).

Ålder (år)

BMI 25 kg/m2 (övervikt)

BMI 30 kg/m2 (fetma)

Pojke

Flicka

Pojke

Flicka

2

18.41

18.02

20.09

19.81

2.5

18.13

17.76

19.80

19.55

3

17.89

17.56

19.57

19.36

3.5

17.69

17.40

19.39

19.23

4

17.55

17.28

19.29

19.15

4.5

17.47

17.19

19.26

19.12

5

17.42

17.15

19.30

19.17

5.5

17.45

17.20

19.47

19.34

6

17.55

17.34

19.78

19.65

6.5

17.71

17.53

20.23

20.08

7

17.92

17.75

20.63

20.51

7.5

18.16

18.03

21.09

21.01

8

18.44

18.35

21.60

21.57

8.5

18.76

18.69

22.17

22.18

9

19.10

19.07

22.77

22.81

9.5

19.46

19.45

23.39

23.46

10

19.84

19.86

24.00

24.11

10.5

20.20

20.29

24.57

24.77

11

20.55

20.74

25.10

25.42

11.5

20.89

21.20

25.58

26.05

12

21.22

21.68

26.02

26.67

12.5

21.56

22.14

26.43

27.24

13

21.91

22.58

26.84

27.76

13.5

22.27

22.98

27.25

28.20

14

22.62

23.34

27.63

28.57

14.5

22.96

23.66

27.98

28.87

15

23.29

23.94

28.30

29.11

15.5

23.60

24.17

28.60

29.29

16

23.90

24.37

28.88

29.43

16.5

24.19

24.54

29.14

29.56

17

24.46

24.70

29.41

29.69

17.5

24.73

24.85

29.70

29.84

18

25

25

30

30

Tabell 2. BMI index för övervikt/fetma för barn i olika åldrar (10).

Hälsoekonomiska begrepp (11)

Hälsoekonomi:

Teori och metodik inom ekonomi som tillämpas på hälsoområdet. Ofta utvärderas sjukvårdens metoder och effektivitet i förhållande till kostnaderna.

Kostnadsanalys:

Hälsoekonomisk analys där man jämför kostnaden hos olika behandlingsalternativ.

Kostnads-effektanalys:

Hälsoekonomisk analys där man uppskattar kostnad per uppnådd effekt för en viss behandling. Med denna analys kan man jämföra kostnad för olika behandlingar samt dess effektivitet per investerad krona.

Kostnadseffektivitet:

Kostnaden för en åtgärd i förhållande till dess effektivitet.

Kostnads-intäktsanalys:

Liknar kostnads-effektanalys men resultatet är patientens betalningsvilja för en viss behandling. Här kan man utvärdera behandlingens lönsamhet.

Presenteeism:

Beskrivs som minskning av produktivitet hos en individ som beror på hälsorelaterade problem, som ryggbesvär, trötthet, fetma-relaterade sjukdomar, men även sjukdomar som feber mm. Gemensamt så är det minskad produktivitet hos en individ som därmed minskar lönsamhet hos ett företag som beror på att individen ej har ”full hälsa” men ändå jobbar.

Absenteeism:

Beskrivs som en individs frånvaro från jobbet på grund av sjukdom eller invaliditet.

 

Fysiologiska begrepp (12-14)

Kondition:

Definieras oftast som kroppens syreupptagningsförmåga.

Motion:

Definieras som medveten fysisk aktivitet mid en viss avsikt.

Träning:

Definieras som en klar målsättning att öka prestationsförmågan i olika typer av fysisk aktivitet.

Intensitet:

Beskrivs i procent av maximal prestation. Inom styrketräning är det hur tung vikten man lyfter är i förhållande till individens 1 repetitions max. Intensitet används ofta felaktigt för att beskriva hur ”hårt” man tränar.

Uthållighet:

Definieras som organismens förmåga att arbeta med relativt hög intensitet under en längre tid.

Syreupptagningsförmåga:

Definieras som den syremängd som kroppen förbrukar i samband med arbete och mäts som skillnaden i syremängd i utandnings- och inandningsluften. Kan vidare delas upp i:

·         Kroppens förmåga, att via andning, ta upp syre från luften.

·         Kroppens förmåga, att via blodet, ta upp syre och transportera till arbetande muskler.

·         Kroppens förmåga att i muskulatur använda syre i energiomsättningen av makro-nutrienter som kolhydrater, fetter samt protein för att gynna muskelarbete.

Syretransportkedjan:

Benämns ofta transport från inandningsluften, via blod, hjärta och blodkärl till muskelcellerna. Delas upp i:

·         Centralt syreupptag: Lungornas förmåga att ta upp syre o föra över det till blod samt hjärtats förmåga att pumpa ut blod till kroppens olika delar. Tar lång tid att träna upp 2-3 månader.

·         Lokalt syreupptag: Syre transporteras in i musklerceller för energiframställning. Kan tränas upp på 2-4 veckor.

Maximal syreupptagningsförmåga, VO2max (”Volume Oxygen Maximum”):

Individen maximala förmåga att ta upp syre per minut. Upptaget syre är lika med syreintag minus det syre som andas ut. Uttrycks i liter/minut eller syre per minut per kilo kroppsvikt (ml/kg*min).

Puls:

Kallas även hjärtfrekvens och är antalet slag hjärtat slår per minut. Pulsen öka proportionerligt mot ökad arbetsbelastning.

Maxpuls:

Maxpulsen är det antal slag hjärtat kan slå maximalt under en minut under hårt intensivt arbete. Vilken maxpuls en individ har är beroende av ålder och arvsanlag.

Vilopuls:

Det antal slag hjärtat slår per minut i total vila, t.ex. direkt efter uppvaknande. Är till viss del påverkad av genetik men kan även sänkas vid konditionsförbättring.

Konditionstester:

Är ett sätt att mäta konditionsutveckling och träningsresultat. Delas upp i maximala tester och sub-maximala tester.

Maximala tester:

Tester där man arbetar med maximal intensitet, kräver att man tar ut sig maximalt och prestation mäts direkt.

Sub-maximala tester:

Tester på lägre intensitet där man uppskattar en individs maximala värden. De värden man får fram översätts via tabeller/modeller till uppskattade värden för maximala värden.

 

Nutrition (15, 16)

Tillsatser:

Är ämnen som tillsätts till livsmedel för att behålla eller förbättra konsistens, utseende samt smak. För att reglera tillsatser får varje tillsats ett specifikt E-nummer för att påvisa att denna tillsats är godkänd av EFSA (”Europeen Food and Safety Agency”).

Berikad:

Berikade livsmedel har under tillverkningsprocessen fått nutrienter tillsatta, ofta för att ersätta nutrienter som försvunnit under tillverkningsprocessen eller för att ytterligare näringsberika ett livsmedel.

Raffinerad:

Process där oönskade komponenter avlägsnas från gryn för att underlätta tillverkningsprocessen eller påverka smak hos livsmedlet.

Undernäring:

Ett tillstånd som uppstår vid inadekvata eller obalanserade mängder av mikro- och makro-nutrienter vilka över tid leder till sjukdom hos individen.

Kalori:

Är en enhet för att mäta energi och definieras som den mängd energi som krävs för att värma upp en cm3 vatten 1C°. För att enkelt kunna räkna på energiinnehåll i mat används kilokalori (1000 kalorier). 1 kalori motsvarar 4,184 kilojoule.

Fettsyror:

Ämnen som är uppbyggda av kolkedjor där de dietära fetterna delas upp i mättade-, omättade-, samt fleromättade-fettsyror beroende av hur många dubbelbindningar som finns i molekylens struktur. 1g fett ger ca: 9 kilokalorier (kcal).

Kolhydrater:

Kemisk struktur: Cn (H2O)och kan vidare delas upp i mono-, di-, oligo- samt poly-sackarider. Vanliga mono-sackarider, även kallade enkla sockerarter, är glukos, galaktos och fruktos. 1g kolhydrat ger ca: 4 kcal.

Protein:

Ett nitröst ämne som är uppbyggt av sammanlänkade aminosyror och är livsnödvändigt för alla levande organismer. Proteiner krävs för all uppbyggnad av kroppens beståndsdelar och kan vidare delas upp i essentiella (livsnödvändiga) samt icke-essentiella (icke-livsnödvändiga). 1g protein ger ca: 4 kcal.

Aminosyror:

Byggstenarna för protein med kemisk struktur: NH2CHRCOOH. Proteiner i kroppen är uppbyggda av 22 aminosyror (vissa hävdar 21st) varav 9 är essentiella (vissa hävdar 8) och kan således inte tillverkas i kroppen utan måste tillföras organismen via föda.

Socker-alkohol:

Kallas även ”polyoler”. Är en kolhydrat som bryts ner ofullständigt och långsamt i mag-tarmkanalen. Ger mindre energi än vanliga kolhydrater men kan orsaka magproblem, laxerande effekt. Vanliga socker-alkoholer är; maltitol, mannitol samt xylitol.

Glykogen:

Större delen av dietära kolhydrater bryts ner till glukos (monosackarid) av kroppen. Glukos är primär energikälla för mänskliga celler. Då energi ej behövs för cellerna sparar kroppen glukos i levern samt i muskulatur i komplexa strukturer av glukosmolekyler som i detta tillstånd kallas för glykogen. När kroppens celler sedan behöver energi bryts glykogen ner till glukos som utsöndras i blodet för att sedan tas upp av celler.

Ketoner:

Organisk molekyl som bildas vid nedbrytning av fett. Då glukos inte finns tillgängligt för att ge energi till kroppens celler (insulin kan inte transportera in glukos i cellerna) kan kroppen bryta ner fett till ketoner som agerar alternativ energikälla för kroppens celler.

Makro-nutrient:

Den nutrient som står för merparten av det dagliga intaget av energi och inkluderar fett, kolhydrater, protein samt alkohol.

Mikro-nutrient:

Nutrienter som konsumeras i mindre mängder och inte bidrar i större mängd till dagligt energiintag, t.ex. vitaminer räknas hit.

Enzym:

Uppbyggda av komplexa proteiner och möjliggör (katalyserar) kemiska reaktioner i kroppen. Nedbrytnings-enzymer t.ex. bryter ner näringsämnen så att kroppen kan tillgodose sig energi från dessa ämnen.

Fiber:

Fibrer är komplexa kolhydrater som ej kan brytas ner/tas upp av kroppen. Dietära fiber kommer från cellväggen hos växter och kan vidare delas upp i vattenlösliga samt icke-vattenlösliga fibrer.

Kolesterol:

En livsnödvändig fettsyra som tillverkas i levern för att sedan transporteras i blodet och krävs för produktion av hormoner, galla samt vitamin D. I blodet kopplas kolesterol ihop med proteiner och bildar lipoproteiner i form av LDL (”Low Density Lipo-protein”) och HDL (”High Density Lipo-protein”). Kolesterol finns således bara i en form, det är när det kopplas ihop med proteiner och bildar lipoproteinkomplex som det benämns LDL samt HDL. LDL är det lipoprotein som ofta kallas ”det onda kolesterolet” då det har visat sig att detta lipoprotein kan byggas in i artärer och leda till ateroskleros.

Insulin:

Ett essentiellt hormon som bildas i och utsöndras från bukspottskörteln (pankreas) för att reglera blodsocker och främja glykogeninlagring.

Glykemiskt Index (GI):

Ett dietärt mått för att ranka kolhydratsbaserade livsmedel med avseende på hur snabbt ett livsmedel höjer blodsocker i blodet. Ren glukos är referens och har ett värde av 100.

Glykemisk-belastning (”Glycemic-Load”, GL):

Definieras som ett livsmedels GI gånger det antal gram kolhydrater i livsmedlet som förtärts. Formel: GL = GI/100 x Kolhydrat. Anses vara ett mer applicerbart mått än GI då det också tar hänsyn till hur mycket av ett livsmedel som förtärs.

Mättnadsindex (”Satiety Index” SI):

Utvecklat av dr. Susanna Holt i mitten av 1990-talet och är ett mått på hur mätt en individ känner sig efter att ha ätit samma mängd kalorier (240 kcal) från ett ämne. SI är ett subjektivt mått och kan skilja sig mellan individer. Vitt bröd är referens och har ett värde på 100.

Antioxidant:

Ett ämne som förhindrar oxidering eller reaktioner katalyserade av syre eller peroxidaser som potentiellt kan skada celler. Förbränning av syre (oxidering) frigör fria syreatomer (fria radikaler) vilka kan skada cellväggen mm. Antioxidanter förhindrar att dessa fria radikaler utövar skadande effekt på mänskliga celler.

Adenosine Triphosphate (ATP):

Är en molekyl som finns i cellernas mitokondrier och bidrar med energi till alla växter samt djur. ATP ger ifrån sig en fosfatgrupp och bildar adenosine difosfat (ADP) vid energigivande cellulära reaktioner.

Energiåtgång (”Energy Expanditure”):

Är den mängd energi som en individ använder och uttrycks i kalorier. Detta är energi som krävs för kroppens alla organ, andas, fysisk aktivitet mm. För viktstabilitet krävs att energiåtgång matchas med energiintag.

Basalmetabolism (”Basal Metabolic Rate” BMR):

Är ett mått för hur mycket energi kroppen gör av med i total vila, dvs. hur mycket energi som krävs för att tillgodose alla kroppens organ med tillräckligt med energi för organismens överlevnad. Basalmetabolism är generellt högre hos män jämfört med kvinnor.

Aktivitetsenergi (”Activity Energy Expanditure” AEE):

Är den del av totala energiförbrukningen hos en individ som kan påverkas av egen vilja. Aktivitetsenergi är energiåtgång från all form av fysisk aktivitet, både medveten aktivitet samt icke-viljestyrd aktivitet.

Total energiförbrukning (”Total Energy Expenditure” TEE):

Beskriver hur mycket energi en individ totalt förbrukar, dvs. energiåtgång från basalmetabolism samt aktivitetsenergi. TEE = BMR + AEE.

Harris-Bennet uträkning av BMR (17):

En av de vanligaste ekvationerna för att bestämma BMR för en individ. Ekvation (uppdaterad 1984, original-ekvation presenterades 1919 (18)):

Män: BMR = BMR = 88.362 + (13.397 x vikt i kg) + (4.799 x längd i cm) – (5.677 x age i år)

Kvinnor: BMR = BMR = 447.593 + (9.247 x vikt i kg) + (3.098 x längd in cm) – (4.330 x age i år)

Harris-Bennet uträkning av BMR används sedan ofta tillsammans med uppskattning av aktivitetsenergi (AEE) för att få fram en persons totala energiförbrukning (TEE).

Aktivitetsnivå

Dagligt energibehov

Inaktiv dag

BMR * 1.2

Lätt träning (1-3 ggr/v)

BMR * 1.375

Medel-tung träning (3-5 ggr/v)

BMR * 1.55

Tung träning (6-7 ggr/v)

BMR * 1.725

Mycket tung träning (flera pass/dag)

BMR * 1.9

Tabell 3. Harris-Bennet ekvation samt aktivitetsnivå för att uppskatta total energiförbrukning (TEE) hos en individ (17).[/vc_column_text]

Referenser

  1. Rothman K. Epidemiology, An Introduction. Oxford University Press: Oxford University Press, inc; 2002.
  2. Ejlertsson G. Statistik för hälsovetenskaperna: Studentlitteratur; 2012.
  3. Organization WH. WHO Reform http://www.who.int/about/who_reform/en/: WHO; 2014.
  4. Milio N. Promoting health through public policy. : Ottawa: Canadian Public Health Association.; 1986.
  5. Folkhälsoinstitut S. På väg mot en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård.: Östersund: Statens folkhälsoinstitut.; 2004.
  6. Westerterp KR. Assessment of physical activity: a critical appraisal. Eur J Appl Physiol. 2009;105(6):823-8.
  7. Owen N, Healy GN, Matthews CE, Dunstan DW. Too much sitting: the population health science of sedentary behavior. Exercise and sport sciences reviews. 2010;38(3):105-13.
  8. Ainsworth BE, Haskell WL, Herrmann SD, Meckes N, Bassett DR, Jr., Tudor-Locke C, et al. 2011 Compendium of Physical Activities: a second update of codes and MET values. Medicine and science in sports and exercise. 2011;43(8):1575-81.
  9. WHO. Fact sheet N°311. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs311/en/: WHO Press; 2013.
  10. Cole TJ, Bellizzi MC, Flegal KM, Dietz WH. Establishing a standard definition for child overweight and obesity worldwide: international survey. Bmj. 2000;320(7244):1240-3.
  11. José Ferraz-Nunes IK. Hälsoekonomi : begrepp och tillämpningar: Studentlitteratur AB; 2012.
  12. A Forsberg HH, K Woxnerud. Träna din kondition. Stockholm: SISU: Idrottsböcker; 2002.
  13. Gustrin J. Stora Konditionsboken Stockholm: Fitnessförlaget; 2007.
  14. Hall J. Guyton and Hall Textbook of Medical Physiology: Student Consult.
  15. Michelle McGuire KB. Nutritional Sciences: From Fundamentals to Food: Wodsworth Genage learning; 2012.
  16. Ferrier D. Biochemistry. Sixth, North American Edition: Lippincott’s Illustrated Reviews Series.
  17. Roza AM, Shizgal HM. The Harris Benedict equation reevaluated: resting energy requirements and the body cell mass. The American journal of clinical nutrition. 1984;40(1):168-82.
  18. Harris JA, Benedict FG. A Biometric Study of Human Basal Metabolism. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. 1918;4(12):370-3.
[/vc_column][/vc_row]

    Vill du ha mer info?